Eriksund tur och retur
Andra inlägget i denna nyskapande blogg handlar om en bussresa till och från erikslund
jag och min gode vän sebbe och hans gode vän sebastian var på stan och behövde ta oss till erikslund för att kolla lite på mediamarkt. När vi närmade oss mediamarkt och stannade på en hållplats ungefär nära jula tänkte vi att det lär finnas en hållplats lite närmare, så vi gick inte av. Då hör vi någon form av fortis som har suttit framför oss och pratat med sin mamma non stop hela resan utan att mamman har varken svarat eller pratat över huvudtaget att det inte fanns någon hållplats närmare. Så v fick alltså ge "en helvetes lång bit" enligt denna fjortis. Dock var det inte så långt, eftersom att bussen nästa gång stannade vid byggmax som ligger ¨nåra hundra meter ifrån bara.
Hemresan mot stan blev faktiskt ännu mer intressantare. Har man åkt buss och spart kvittot kan man ju åka på samma biljett en timme framåt liksom. Det tänkte vi använda men såg då att det hade gått 5 minuter för mycket och att vi, enligt lagen och regler, inte får åka på biljetterna. Vi kliver in i busen och sebbes kompis sebastian förklarar vänligt men bestämt att vi bara är 5 minuter försenade. Busschaffören med nerver av vakuum låt oss följa med och vi hann inte sätta oss förrän han gasade på som en jag-vet-inte-vad. Han var uppenbarligen arg på sig själv att han lät oss gå in utan att betala.
Vi närmar oss stan och fryxellska skolan då helt plötsligt en man i 25 års ålder skriker högt, inte vänligt men bestämt, utan högt och argt: "men stanna då för helvete!" varpå busschaffören inser att han missat en hållplats och sonika stannar mitt i en väg, och åker in mot kanten och släpper av mannen med vredet. Då kommer nästa ncident. Bussen går inte igång. Något är fel. Så där står vi på en vägkant med en stor buss och inte kommer iväg. Uppenbarligen är något fel. Alla i bussen tittar på varandra när vår busschafför, denna inte med glatt humör, försöker stänga dörrar, fixa med växelmynt, starta bussen, tända och släcka lampor samt försöka göra allt detta med ett påklistrat lugn.
Efter 5-10 minuter får han igång bussen och vi rullar sakta och inte så fullt säkert, ner mot fryxellska skolan och in mot stadens kärna. När vi går ut så har vi nog inte fattat riktigt vilket äventyr vi har varit med om.
Jag tror att jag kommer förstå om några dagar. Det kommer då nog komma som ett lavemang.
jag och min gode vän sebbe och hans gode vän sebastian var på stan och behövde ta oss till erikslund för att kolla lite på mediamarkt. När vi närmade oss mediamarkt och stannade på en hållplats ungefär nära jula tänkte vi att det lär finnas en hållplats lite närmare, så vi gick inte av. Då hör vi någon form av fortis som har suttit framför oss och pratat med sin mamma non stop hela resan utan att mamman har varken svarat eller pratat över huvudtaget att det inte fanns någon hållplats närmare. Så v fick alltså ge "en helvetes lång bit" enligt denna fjortis. Dock var det inte så långt, eftersom att bussen nästa gång stannade vid byggmax som ligger ¨nåra hundra meter ifrån bara.
Hemresan mot stan blev faktiskt ännu mer intressantare. Har man åkt buss och spart kvittot kan man ju åka på samma biljett en timme framåt liksom. Det tänkte vi använda men såg då att det hade gått 5 minuter för mycket och att vi, enligt lagen och regler, inte får åka på biljetterna. Vi kliver in i busen och sebbes kompis sebastian förklarar vänligt men bestämt att vi bara är 5 minuter försenade. Busschaffören med nerver av vakuum låt oss följa med och vi hann inte sätta oss förrän han gasade på som en jag-vet-inte-vad. Han var uppenbarligen arg på sig själv att han lät oss gå in utan att betala.
Vi närmar oss stan och fryxellska skolan då helt plötsligt en man i 25 års ålder skriker högt, inte vänligt men bestämt, utan högt och argt: "men stanna då för helvete!" varpå busschaffören inser att han missat en hållplats och sonika stannar mitt i en väg, och åker in mot kanten och släpper av mannen med vredet. Då kommer nästa ncident. Bussen går inte igång. Något är fel. Så där står vi på en vägkant med en stor buss och inte kommer iväg. Uppenbarligen är något fel. Alla i bussen tittar på varandra när vår busschafför, denna inte med glatt humör, försöker stänga dörrar, fixa med växelmynt, starta bussen, tända och släcka lampor samt försöka göra allt detta med ett påklistrat lugn.
Efter 5-10 minuter får han igång bussen och vi rullar sakta och inte så fullt säkert, ner mot fryxellska skolan och in mot stadens kärna. När vi går ut så har vi nog inte fattat riktigt vilket äventyr vi har varit med om.
Jag tror att jag kommer förstå om några dagar. Det kommer då nog komma som ett lavemang.
Kommentarer
Trackback
